Veckobrev vecka 45-46 pedagogisk dokumentation och projektarbete i Reggio Emilia

Veckobrev vecka 45 Seminarium: Dokumentation kring projektarbete.

Under seminariet tog Mia Andersson upp om olika exempel på hur man kan ta tillvara på barns intressen och bygga vidare på dem. Det handlar om att lyssna in barnens tankar och genomskåda deras intressen, sedan kan en vuxen bestämma ingången till projektet men barnen bestämmer fortsättningen. Under projektets gång observerar, dokumenterar och sammanställer pedagogerna vad de ser. När dokumentationen är färdig visar pedagogerna materialet för barnen så att de kan samtala om vad de gjort tillsammans. Efter det tillför barnen och pedagogerna något nytt till projektet, det kan handla om någon ny upplevelse, ett nytt material eller en ny fråga. Någonting som jag kom att tänka på var att man som pedagog ofta är mycket dålig på att visa barnen det som man på olika sätt dokumenterat i barngruppen. Det är viktigt att få in en rutin på att visa barnen till exempel bilder på dem eller filmer för att de ska kunna reflektera mer över deras utveckling och identitet. En bra utgångspunkt hade varit att dokumentera eller filma barnens reaktioner när de får se sig själva på film eller på bild. Då synliggör man deras tankar kring vad de lärt sig eller reagerat över under projektets gång. Det blir också lättare för pedagogerna att se vad som intresserade barnen mest i projektet för att kunna gå vidare.

En annan aspekt som är viktig när pedagoger dokumenterar är att synliggöra gruppen för att se hur barnen utvecklas individuellt och hur de är och vilken roll de har i gruppen. I boken ”Att göra lärandet synligt” tar författarna upp om att det är viktigt att barnen får uppleva saker tillsammans för att utvecklas och att olikhet ska ses som en tillgång i gruppen. På sidorna 40-41 tar författarna upp om olika frågor kring olikhet, som till exempel om alla olikheter är accepterade och att det är viktigt att barnen både får erfarenhet av olikheter och likheter i en grupp. Det kan handla om att barnen får prova på samma material men att de bearbetar materialet på olika sätt och då ser pedagogerna och barnen både olikhet och likhet i en gemensam aktivitet. Jag tror det är viktigt att visa för barnen att alla är olika och att det är en tillgång att göra saker på olika sätt för att alla ska kunna utvecklas i både tankar och agerande.

Veckobrev vecka 46 Seminarium: Projektarbete i Reggio Emilia.

Under det här seminariet hade vi en föreläsare som hette Pernilla Mårtensson. Hon berättade för oss om hennes bild av hur de arbetar kring projektarbete i Reggio Emilia. Av tradition i Sverige kan man tänka att ett projekt kan översättas till tema hösten men ett projektarbete utifrån Reggio Emilia är mer rörligt. Som en symbol kan man se ett projektarbete som ett paraply där rubriken på temat är paraplyet och varje liten del av paraplyet blir som flera projekt. Något som är viktigt att tänka på är att låta barnen få bestämma rubriken på projektet. Det är barnen som ställer frågorna till oss och inte tvärt om. Föreläsaren talade om något som kallas för det liberativa samtalet vilket innebär det magiska mötet med barnen där vi pedagoger inte får ta över och inte ställa för många frågor till dem. Vi pedagoger går in och designar deras lärstrategier tills vi designar in för att utmana dem. Det är vi pedagoger som ska ansvara för att det blir ett lärande i projektet. Projektet kan handla om Pokémon som möter spindelmannen eftersom det är det som intresserar barnen som ska stå i fokus. Men det är vårt ansvar att se ett lärande i pokémon eller spindelmannen.

Något som inspirerade mig oerhört mycket var en film som Pernilla visade. Filmen var inspelad på en förskola i Reggio Emilia. Här såg vi hur viktigt det är hur rummen är skapta för barnen. Rummen var tydliga med tydligt material som lockade till utforskande på många olika sätt. Det fanns till exempel en matematikhörna där mycket material som handlade om matematik fanns tillgängligt. Man såg att materialen och rummen bidrog till ett aktivt samspel mellan barnen där utveckling och lärande bildar en helhet. Det fanns även ett utklädningsrum där det fanns väldigt mycket olika utklädningskläder som gjorde att barnen kunde klä ut sig till vad de ville. En annan sak som var spännande att se var att det fanns en pedagog i varje rum, till exempel en atelierista i bildrummet och en som spelade instrument i ett musikrum och en annan pedagog i ett konstruktionsrum. Här var det barnen som rörde sig från rum till rum och inte pedagogerna. Här i Sverige är det pedagogerna som springer efter barnen till rummen och inte tvärt om. Det hade varit en dröm att få ha en pedagog i varje sal för att på bästa sätt främja barns upptäckarlust och lärande. Vi fick reda på att de ofta byter ut materialen i rummen och att pedagogerna byter rum för att få en variation i sitt pedagogiska arbete. De använder sig gärna av återvinningsmaterial för att stimulera till upptäckarlust och fantasi hos barnen och så vill jag sträva efter att arbeta med barnen.

Egen skapande bilduppgift 1 fortsättning på processen i mötet med olika material.

Egen skapande bilduppgift 1 fortsättning på processen i mötet med olika material.

I materialöversikten som vi fick i uppgift att granska var det många av materialen som jag har testat. De materialen som jag känner mig säkrast med är de tvådimensionella materialen eftersom jag ägnat en stor del av mitt liv till att måla. Självklart känner man sig inte säker på alla det finns material som man tycker mer eller mindre om att arbeta med. Det handlar också om hur lätt eller svårt det är att få tag på materialet. När det gäller de tredimensionella materialen har jag provat på de klassiska materialen så som lera, gips eller papier-maché mm. Något som jag aldrig har provat på är sågspån vilket jag nu har testat ihop med andra material.

Jag bestämde mig för att blanda olika material där man får en känsla av hur de passar eller inte passar ihop med varandra. Materialen som jag använde mig av var en masonitskiva, en furuträskiva, olika träfigurer, hönsnät, trälim, sågspån, akrylfärg och metall.

Min process i mötet med materialet: Min tanke var att göra två tavlor av blandat material där underlaget till tavlorna fick bli en masonitskiva och en furuskiva. Jag började med att använda trälimmet som jag hällde på över träskivorna. Den ena tavlan skulle föreställa en skog där fyra älgar gick och spatserade bakom ett stängsel och den andra en fri älg som stod på en rund träfigur ovanför stängslet. Jag hade en påse med blandat trämaterial, bland annat färdiga träfigurer så som älgmallar av trä och olika former. Det var roligt att använda färdiga figurer att sätta på tavlan för beroende på vart man placerar figurerna blir det olika känsla och utryck. När man placerar olika former och figurer på olika ställen över skivorna så tränar man upp komposition. Trälimmet försökte jag forma till träd på den ena tavlan och bara två ytor på den andra tavlan. Sedan blandade jag i akrylfärg i trälimmet och upptäckte att färgen blev klarare och glansigare tack vare trälimmets struktur. Nästa moment var att blanda i sågspån i limmet och färgen. Det krävdes att man tog mycket trälim i sågspånet för att det skulle fastna på skivan. Jag använde en palettkniv till att bearbeta in sågspånet i trälimmet. Det blev en häftig struktur av sågspånet där ytan blev knagglig och utseendet blev mer jordigt och färgen mer murrig. I den ena tavlan blandade jag sågspån över hela skivan medans jag i den andra tavlan bara blandade sågspån över halva skivan. Det medförde att där jag inte hade blandat i sågspån blev ytan och färgen mer klar och glansig. Det sista som jag satte fast på tavlorna var hönsnät. Hönsnätet skulle föreställa stängsel på tavlorna. På den ena tavlan vek jag hönsnätet tre gånger och plattade till det sedan satta jag fast det med hjälp av häftpistol. På den andra tavlan vek jag inte hönsnätet utan satte fast det som det var. Syftet var att testa materialen och inte att det skulle bli ett proffsigt resultat.

Av en metallbit tillverkade jag en wc-skylt som fick hänga på vår toalettdörr. Det var roligt och enkelt att tillverka. Det var bara att klippa ut formen med hjälp av en metallsax och sedan fila kanterna jämna med en fil. Ordet wc skrev jag med hjälp av en hammare och så var det färdigt. I mitt veckobrev som jag skrev under vecka 40 och 41testade jag enbart metallen vilket var ett otroligt roligt material att prova på men även mycket utmanande då man inte är van vid det.

Hur påverkas jag av materialen och vad väcker de för tankar hos mig? Efter att jag provat på de här materialen vill jag bara skapa mer och mer. Jag blev mycket inspirerad till att blanda mer material och att utmana sig själv till att våga blanda och testa på olika sätt och vis. Det finns inga begränsningar till vad man kan använda för typer av material bara möjligheter. När man testar och ser vad som händer lär man sig nya saker som med sågspånet. Sågspånet var ett nytt material för mig och det fick mig att jämföra struktur, yta, färgens utseende och andra aspekter. En tanke som slog mig var att man kan testa mer material tillsammans med barnen även om man inte provat på det så mycket själv. Att vara medupptäckare tillsammans med barnen när det gäller material är något som jag tar till mig utifrån den här uppgiften. Även att det inte bara handlar om skapande utan konstruktion och upptäckarglädjen som uppstår när man lär sin ett nytt material. Att lära sig av misstag gör att man utvecklas och till nästa gång ska jag grunda träskivorna med olika färger innan jag lägger på lim eller annat material. Det gör att träet blir stabilare och att färgen får fram en annan lyster. En annan sak som jag tänkte på var att man inte alltid behöver blanda för mycket olika material. Enkelhet är ibland det bästa om man vill att uttrycket ska vara mer tydligt.

Här är materialet och verktygen som jag använde trälim, sågspån,

träskivor, pensel, akrylfärg, hönsnät osv. 

Här är början på de båda tavlorna i trä den ena är av masonit och den andra av furu.

Här har jag börjat måla ut trälimmet och limmat på figurer på skivorna.

Här har jag börjat blandat i akrylfärg i trälimmet.

Här har jag blandat i sågspånet i trälimmet och akrylfärgen.

Det slutgiltiga resultatet av masonitmålningen där älgarna går bakom stängslet i vinterskogen.

Stängslet är av hönsnät.

Det slutgiltiga resultatet av materialtest på furuskiva.

Här är älgen fri och man får använda sin fantasi om var älgen står.

Kanske står den på en kulle eller också så är älgen på en stjärna eller planet fri från älgjakten.

Man kan också se det som att älgen är djurens konung.

Sågspånet har jag blandat i på halva träskivan, bara där färgen är cerise. På den andra halvan där färgen är turkås har jag inte blandat i sågspån.

Här ser man den klara och glansiga färgen som blev av trälimmet och akrylfärgen ihop.

Närbild på hur resultatet blev, det har dock inte torkat här.

Här är wc- skylten av metall.

Wc-skylten i metall.

Baksidan av plåten.

Veckobrev v 44 Föreläsning om Reggio Emilias pedagogiska filosofi med Tarja Häikiö.

Vad: Föreläsning om Reggio Emilias pedagogiska filosofi med Tarja Häikiö.

Efter föreläsningen kring Reggio Emilias pedagogiska filosofi kan man konstatera att den utgår ifrån värdegrunden som står skriven i läroplanstexterna. Det är en humanistisk värdegrund där ansvarstagande och att måna om varandra är viktiga aspekter. Det är viktigt att lära barnen att de har rättigheter och skyldigheter i samhället i stort. Demokrati är grunden i allt och en öppen kommunikation mellan olika människogrupper är viktiga aspekter. Ett inkluderande förhållningssätt där olikhet och andra värderingar värderas högt. Grunden är att det är barnet som tar initiativet till kunskap där pedagogen eller atelieristan ser till att fånga upp och lyssna in det som barnen intresserar sig för.

Hur: Som atelierista gäller det att skapa en pedagogisk miljö där dokumentation, kreativitet, fantasi, utforskande och grafisk sammanställning bildar en helhet. Det är viktigt att koppla ihop den helheten med relationer, föräldrasamverkan, projektarbete och ett processorienterat arbetssätt. Inom Reggio Emilia arbetar man i projekt där kunskap uppstår i processer och metoderna förändras eftersom barngrupperna ser olika ut. Inom reggio vet man inte var ett projekt kommer att sluta med. Det kan börja med tema snigel men sluta med något annat där processen är det viktiga.

Varför: Den pedagogiska miljön ska vara genomtänkt och utgå från barnens livsvärld. Det kan handla om att göra en motorikhörna för de allra yngsta där de kan känna och klättra på saker som är i deras höjd. De visuella koderna i rummet är mycket viktiga. Det handlar om att barnen får uppleva och se saker som är i deras höjd. Speglar och ljusbordsprojektorer är exempel på koder i miljön som är mycket användbara för barns visuella utveckling. Koderna och det visuella seentet är utvecklande för barnets hela utveckling som till exempel barns identitet, seendet, upptäckarglädjen, det utforskande och den grafiska framställningen som innebär att upptäcka svarta linjer. Reggio Emilia utgår mycket ifrån vygotskijs tankar kring hur barn utvecklas. Det handlar om imitation där barnen härmar varandra eller oss vuxna för att lära sig. Sedan utvecklas det till reproduktion där barnet har utvecklat en nytolkning av till exempel en avbildning av något. Efter det stadiet kan barnet sedan nyskapa någonting. Därför är det viktigt att barnen får se och uppleva saker på olika sätt för att sedan kunna återskapa något. Barnen måste få tillräckligt med erfarenheter för att kunna utvecklas och hitta sin väg till kunskap.

Just nu i min pedagogiska verksamhet arbetar vi med barn från ett till tre års ålder. Vi pedagoger har upptäckt att barnens intressen ligger i att bygga kojor och att få känna på och uppleva saker i rummet. Jag tog mig friheten att ta tillvara på en stor kartong som barnen sedan kan få använda som en koja eller snarare ett upplevelserum. Min tanke är att först göra kartongen stabil genom att klistra på hårdare papper med hjälp av tapetklister. I kartongen har jag skärt ut stjärnor och ringar i taket, olika former i kanten av kartongen och gjort som en öppning där barnen ska kunna gå in och ut. När kartongen sedan är stabil ska barnen få hjälpa till att måla och klistra fast papper på den så att de blir delaktiga. I det sista skedet när barnen har målat klart tänkte jag sätta fast bilder på alla barnen i gruppen där de får upptäcka sig själva och de andra barnen i gruppen på ett lekfullt sätt. Man kan sätta korten både utanpå och inuti kartongen för att fånga barnens upptäckarglädje. Inuti kartongen ska jag även sätta mjuk bubbelplast som de kan sitta skönt på och eventuellt något material som de kan känna på. Tanken är att barns alla sinnen ska få stimuleras.