Veckobrev v 44 Föreläsning om Reggio Emilias pedagogiska filosofi med Tarja Häikiö.

Vad: Föreläsning om Reggio Emilias pedagogiska filosofi med Tarja Häikiö.

Efter föreläsningen kring Reggio Emilias pedagogiska filosofi kan man konstatera att den utgår ifrån värdegrunden som står skriven i läroplanstexterna. Det är en humanistisk värdegrund där ansvarstagande och att måna om varandra är viktiga aspekter. Det är viktigt att lära barnen att de har rättigheter och skyldigheter i samhället i stort. Demokrati är grunden i allt och en öppen kommunikation mellan olika människogrupper är viktiga aspekter. Ett inkluderande förhållningssätt där olikhet och andra värderingar värderas högt. Grunden är att det är barnet som tar initiativet till kunskap där pedagogen eller atelieristan ser till att fånga upp och lyssna in det som barnen intresserar sig för.

Hur: Som atelierista gäller det att skapa en pedagogisk miljö där dokumentation, kreativitet, fantasi, utforskande och grafisk sammanställning bildar en helhet. Det är viktigt att koppla ihop den helheten med relationer, föräldrasamverkan, projektarbete och ett processorienterat arbetssätt. Inom Reggio Emilia arbetar man i projekt där kunskap uppstår i processer och metoderna förändras eftersom barngrupperna ser olika ut. Inom reggio vet man inte var ett projekt kommer att sluta med. Det kan börja med tema snigel men sluta med något annat där processen är det viktiga.

Varför: Den pedagogiska miljön ska vara genomtänkt och utgå från barnens livsvärld. Det kan handla om att göra en motorikhörna för de allra yngsta där de kan känna och klättra på saker som är i deras höjd. De visuella koderna i rummet är mycket viktiga. Det handlar om att barnen får uppleva och se saker som är i deras höjd. Speglar och ljusbordsprojektorer är exempel på koder i miljön som är mycket användbara för barns visuella utveckling. Koderna och det visuella seentet är utvecklande för barnets hela utveckling som till exempel barns identitet, seendet, upptäckarglädjen, det utforskande och den grafiska framställningen som innebär att upptäcka svarta linjer. Reggio Emilia utgår mycket ifrån vygotskijs tankar kring hur barn utvecklas. Det handlar om imitation där barnen härmar varandra eller oss vuxna för att lära sig. Sedan utvecklas det till reproduktion där barnet har utvecklat en nytolkning av till exempel en avbildning av något. Efter det stadiet kan barnet sedan nyskapa någonting. Därför är det viktigt att barnen får se och uppleva saker på olika sätt för att sedan kunna återskapa något. Barnen måste få tillräckligt med erfarenheter för att kunna utvecklas och hitta sin väg till kunskap.

Just nu i min pedagogiska verksamhet arbetar vi med barn från ett till tre års ålder. Vi pedagoger har upptäckt att barnens intressen ligger i att bygga kojor och att få känna på och uppleva saker i rummet. Jag tog mig friheten att ta tillvara på en stor kartong som barnen sedan kan få använda som en koja eller snarare ett upplevelserum. Min tanke är att först göra kartongen stabil genom att klistra på hårdare papper med hjälp av tapetklister. I kartongen har jag skärt ut stjärnor och ringar i taket, olika former i kanten av kartongen och gjort som en öppning där barnen ska kunna gå in och ut. När kartongen sedan är stabil ska barnen få hjälpa till att måla och klistra fast papper på den så att de blir delaktiga. I det sista skedet när barnen har målat klart tänkte jag sätta fast bilder på alla barnen i gruppen där de får upptäcka sig själva och de andra barnen i gruppen på ett lekfullt sätt. Man kan sätta korten både utanpå och inuti kartongen för att fånga barnens upptäckarglädje. Inuti kartongen ska jag även sätta mjuk bubbelplast som de kan sitta skönt på och eventuellt något material som de kan känna på. Tanken är att barns alla sinnen ska få stimuleras.