Veckobrev vecka 45 Seminarium: Dokumentation kring projektarbete.
Under seminariet tog Mia Andersson upp om olika exempel på hur man kan ta tillvara på barns intressen och bygga vidare på dem. Det handlar om att lyssna in barnens tankar och genomskåda deras intressen, sedan kan en vuxen bestämma ingången till projektet men barnen bestämmer fortsättningen. Under projektets gång observerar, dokumenterar och sammanställer pedagogerna vad de ser. När dokumentationen är färdig visar pedagogerna materialet för barnen så att de kan samtala om vad de gjort tillsammans. Efter det tillför barnen och pedagogerna något nytt till projektet, det kan handla om någon ny upplevelse, ett nytt material eller en ny fråga. Någonting som jag kom att tänka på var att man som pedagog ofta är mycket dålig på att visa barnen det som man på olika sätt dokumenterat i barngruppen. Det är viktigt att få in en rutin på att visa barnen till exempel bilder på dem eller filmer för att de ska kunna reflektera mer över deras utveckling och identitet. En bra utgångspunkt hade varit att dokumentera eller filma barnens reaktioner när de får se sig själva på film eller på bild. Då synliggör man deras tankar kring vad de lärt sig eller reagerat över under projektets gång. Det blir också lättare för pedagogerna att se vad som intresserade barnen mest i projektet för att kunna gå vidare.
En annan aspekt som är viktig när pedagoger dokumenterar är att synliggöra gruppen för att se hur barnen utvecklas individuellt och hur de är och vilken roll de har i gruppen. I boken ”Att göra lärandet synligt” tar författarna upp om att det är viktigt att barnen får uppleva saker tillsammans för att utvecklas och att olikhet ska ses som en tillgång i gruppen. På sidorna 40-41 tar författarna upp om olika frågor kring olikhet, som till exempel om alla olikheter är accepterade och att det är viktigt att barnen både får erfarenhet av olikheter och likheter i en grupp. Det kan handla om att barnen får prova på samma material men att de bearbetar materialet på olika sätt och då ser pedagogerna och barnen både olikhet och likhet i en gemensam aktivitet. Jag tror det är viktigt att visa för barnen att alla är olika och att det är en tillgång att göra saker på olika sätt för att alla ska kunna utvecklas i både tankar och agerande.
Veckobrev vecka 46 Seminarium: Projektarbete i Reggio Emilia.
Under det här seminariet hade vi en föreläsare som hette Pernilla Mårtensson. Hon berättade för oss om hennes bild av hur de arbetar kring projektarbete i Reggio Emilia. Av tradition i Sverige kan man tänka att ett projekt kan översättas till tema hösten men ett projektarbete utifrån Reggio Emilia är mer rörligt. Som en symbol kan man se ett projektarbete som ett paraply där rubriken på temat är paraplyet och varje liten del av paraplyet blir som flera projekt. Något som är viktigt att tänka på är att låta barnen få bestämma rubriken på projektet. Det är barnen som ställer frågorna till oss och inte tvärt om. Föreläsaren talade om något som kallas för det liberativa samtalet vilket innebär det magiska mötet med barnen där vi pedagoger inte får ta över och inte ställa för många frågor till dem. Vi pedagoger går in och designar deras lärstrategier tills vi designar in för att utmana dem. Det är vi pedagoger som ska ansvara för att det blir ett lärande i projektet. Projektet kan handla om Pokémon som möter spindelmannen eftersom det är det som intresserar barnen som ska stå i fokus. Men det är vårt ansvar att se ett lärande i pokémon eller spindelmannen.
Något som inspirerade mig oerhört mycket var en film som Pernilla visade. Filmen var inspelad på en förskola i Reggio Emilia. Här såg vi hur viktigt det är hur rummen är skapta för barnen. Rummen var tydliga med tydligt material som lockade till utforskande på många olika sätt. Det fanns till exempel en matematikhörna där mycket material som handlade om matematik fanns tillgängligt. Man såg att materialen och rummen bidrog till ett aktivt samspel mellan barnen där utveckling och lärande bildar en helhet. Det fanns även ett utklädningsrum där det fanns väldigt mycket olika utklädningskläder som gjorde att barnen kunde klä ut sig till vad de ville. En annan sak som var spännande att se var att det fanns en pedagog i varje rum, till exempel en atelierista i bildrummet och en som spelade instrument i ett musikrum och en annan pedagog i ett konstruktionsrum. Här var det barnen som rörde sig från rum till rum och inte pedagogerna. Här i Sverige är det pedagogerna som springer efter barnen till rummen och inte tvärt om. Det hade varit en dröm att få ha en pedagog i varje sal för att på bästa sätt främja barns upptäckarlust och lärande. Vi fick reda på att de ofta byter ut materialen i rummen och att pedagogerna byter rum för att få en variation i sitt pedagogiska arbete. De använder sig gärna av återvinningsmaterial för att stimulera till upptäckarlust och fantasi hos barnen och så vill jag sträva efter att arbeta med barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar