Veckobrev v 43 Hur kan konst inspirera arbetet i ateliern.

Jag tror att konst kan vara en stor inspirationskälla när det gäller att arbeta med små barn. En tanke som slog mig var att barn oftast kommunicerar lättare med hjälp av bilder. När jag tillsammans med barnen läser en bok är det oftast bilderna man diskuterar kring. En bild säger mer än 1000 ord som man brukar säga och det gör ofta illustrationer i böcker. Vi omges av konst mer än vi är medvetna om och ett bra exempel på det tycker jag är bildillustrationer i böcker. Barns sätt att förstå sin omvärld är ofta direkt och konkret precis som konst kan vara. Konst kan spela på våra innersta känslor och gå in i djupet på ett direkt, känslosamt och konkret vis. Vi borde visa barnen olika typer av konstverk som förmedlar olika typer av känslor, ämnen eller sinnesstämningar. Konst kan vara allt eftersom det både är konstnären och betraktaren som bestämmer vad konstverket förmedlar. Om konstnären vill förmedla om olika känslor eller rent av politik så gör konstnären det. Det som är viktigt är att man som konstnär vet vad man vill förmedla eller vad tanken med konstverket är. När barn målar är de precis som små konstnärer, de har en tanke med det som de målar fast vi vuxna kanske inte kan se det, då gäller det att fråga barnen hur de tänkt. Barn kommunicerar ofta med hjälp av deras teckningar, sånger eller rörelser. För konst är ju inte bara bild utan också musik, drama eller dans. Det gäller att se och lyssna in barnens tankar med hjälp av olika konstuttryck så som till exempel bild eller musik.

En annan aspekt som jag reflekterade över var hur bilder och rörelser kan hjälpa barnen att förstå sin omvärld. I barngruppen som jag arbetar i har barnen fastnat för en sång som handlar om en stor häst och en liten groda. Hästen och grodan går på promenad och trampar på en stor och liten ballong vilket leder till att det blir en stor och liten smäll. Till den här sången får barnen göra tydliga rörelser och se bilder som hör till sången. Det är tydliga bilder på varje händelse som sker i sången som till exempel en stor häst och en stor ballong. Barnen kan hela texten och rörelserna och så fort de ser bilderna på sången vet de att det är just den sången som de ska sjunga. I den här sången kommer begrepp som stor och liten in i bilden vilket gör att barnen omedvetet fått upp ett intresse för matematik. I barngruppen märkte vi vid olika tillfällen att barnen uppmärksammade begreppen stor och liten. När barnen fick arbeta med playdoo rullade de små och stora bollar av degen samtidigt som de sjöng på sången.

För flera år sedan fick jag en möjlighet till att guida barngrupper på Borås konstmuseum. Barnen fick ta del av de aktuella utställningarna och sedan göra något praktiskt utifrån temat på utställningen i en verkstad på museet. När det var en Astrid Lindgren utställning fick barnen göra sin egen Pippifigur i naturlig storlek och tanken var att de skulle måla deras version av Pippi. När det var Linné utställning fick barnen tillverka sin alldeles egna blomma. De fick var sin grön ståltråd där de fick trä på valfritt pappers och tidningsmaterial i olika färger. Vid ett annat tillfälle skulle det komma barn till museet för att sedan ge sig ut och upptäcka skulpturerna. De fick ta med sig en väska med bland annat pennor, papper och lera. De blev indelade i olika grupper och i var grupp fick de gå till en skulptur i staden som de tillsammans skulle gestalta med hjälp av materialet i väskan. När alla grupperna var färdiga skulle de samlas och tillsammans diskutera och gissa vilken skulptur som de gestaltat. Det blev också tal om vad de trodde att konstnären hade för tanke med skulpturen och vad den skulle tillföra platsen. Det här sättet att arbeta vill jag absolut ta med mig i ateliern. Man kan välja att arbeta utifrån ett tema och sedan hitta ett eller flera konstverk som skulle passa för temat. Det finns inga begränsningar med vad man kan göra med barnen, det gäller att hitta kreativa lösningar och arbetssätt som speglar barnens intressen. Det är det som är utmaningen för oss vuxna att inte se begränsningarna utan möjligheterna och att få in konsten som både medel och mål i sig. Som medel menar jag att konst kan hjälpa barnen att bli bättre på matematik eller språk. Med konst som målet i sig menar jag att konsten är viktig för barnen och att konsten har en otrolig styrka när det gäller deras känslor och olika sinnen. Jag citerar det som Tarja Häikiö sa under sin föreläsning om atelieristans roll ” de estetiska uttrycksformerna har en existentiell dimension som handlar om att konsten griper tag i oss på känslonivå”.   

Veckobrev v 39 Atelieristans roll och mötet med material

Utifrån Stina Braxells föreläsning om Atelieristans roll och mötet med material tog jag främst till mig hur viktigt det är hur vårt förhållningssätt till barnen och oss vuxna är, när det gäller att ta till sig olika material. Braxell tog upp om att vi lever i ett prestationsinriktat samhälle där någon bedömer om det som någon skapat är fint respektive fult.

För att kunna hantera olika sorters material på ett varierat sätt krävs det erfarenhet av materialet. Om vi som vuxna inte är tillräckligt bekväma när det gäller ett visst material så befinner sig även vuxna i ett klotterstadie där man måste testa sig fram för att lyckas.

Enligt mig tror jag det är viktigt att sänka kraven hos sig själv när det gäller materialkunskap, för om barnen ska våga pröva och göra fel så måste även vi vuxna våga göra misstag. Vill man som pedagog/atelierista signalera till barnen att vi vuxna är experter på allt så lever vi inte riktigt i verkligheten. Om man som vuxen istället signalerar till barnen att något material kan vara svårt att hantera har vi lärt dem att det krävs tid, erfarenhet och att man prövar sig fram för att något ska bli lyckat. Det krävs ofta att man måste göra misstag och fel för att kunna utvecklas och bli en mästare på något.

En annan aspekt som Braxell tog upp på föreläsningen var att det räcker med materialet i sig när barnet är mellan ett och tre år gammal. Det testade jag på min förskola med tre barn i åldrarna ett till tre år gamla.

Vad : Att barnen fick se hur man blandar färger, det var en nallebjörn som trollade fram färgerna till barnen.

Hur : Nallebjörnen visade hur man blandade färgen sedan fick barnen måla med den färgen som björnen hade trollat fram.

Varför: Syftet med aktiviteten var att få barnen intresserade av färger i sig och att det krävs att man blandar färgerna för att de ska förändras. Björnen blev som ett lockbete för att få dem ännu mer intresserade av färgerna. Ett av barnen i aktiviteten har tidigare inte varit så intresserad av att måla men när björnen visade blev barnet intresserat. Den här aktiviteten gjorde att barnen upptäckte färgen i sig och att de vågade måla med färgen och forma penseln på olika sätt.  

 

Veckobrev v 38 Reflektioner utifrån föreläsningen med Tarja Häikiö

  

Häikiö tog på föreläsningen upp om vad en atelierista är och hur man kan arbeta inom Reggio Emilia. Någonting som jag tog till mig utifrån föreläsningen var att man inom Reggio Emilia och som atelierista arbetar utifrån barnens perspektiv och intressen. Det innebär att arbetssättet är föränderligt eftersom alla barngrupper ser olika ut och alla barn är olika och lär sig på olika sätt. Ett barn har 100 språk vilket man menar inom Reggio Emilia och då gäller det att atelieristan ser vilket språk som barnet är intresserad av för att kunna utvecklas. En del barn kommunicerar via musik andra via bild, rörelse, matematik eller drama. Atelieristans roll är bland annat att arbeta med konsten som medel i barnets utveckling. Det innefattar inte enbart bild utan alla de estetiska uttrycksformerna. Rummet den så kallade atelien som atelieristan skapar för barnen ska vara en plats för utforskande och experimenterande med olika material. Det är viktigt att barnen får olika sinneserfarenheter vilket de får genom att använda sig av skapande på olika sätt i atelien. Materialet i atelien bör vara varierande och föränderligt eftersom det är det som intresserar barnen som ska stå i fokus. Häikiö tog upp om något som jag tyckte var så bra och det var att allt material har olika alfabet, leran har ett alfabet, garnet ett annat. Det här fick mig att tänka på något som Braxell (2010, s. 53,54) tog upp om i boken skapande barn. Hon menar att vi människor oberoende av vilken ålder vi är i kan befinna oss i ett klotterstadie, det är inte bara små barn som är i det stadiet. Om du som människa har rikligt med erfarenheter av att arbeta med ett visst material som till exempel datorn, leran eller gipset så utvecklas du och kommer ifrån klotterstadiet snabbare. Vi är alla nybörjare och klottrare till en början innan vi har bekantat oss med materialet. Som atelierista är det viktigt att arbeta med isomorfisk perception vilket innebär att få barnen att förstå sin omvärld utifrån kontraster och olikheter genom sina sinnen. 

En annan viktig del som en atelierista har är att dokumentera barnens utveckling och veta vad som är syftet med dokumentationen och vem den vänder sig till. Det kan handla om att ta många kort och sedan välja ut de bilder som visar något specifikt om barnets utveckling. Det är vanligt att man som atelierista arbetar i olika projekt med barnen och skapar tydliga rum som får barnen intresserade av omvärlden. Det kan till exempel vara ett rymdrum, mönsterrum eller kanske ett djurrum som gör att barnen blir intresserade och där de utvecklas på alla plan. Speglar är centrala att använda i ett rum inom Reggio Emilia eftersom barnet får kontakt med sig själv, omvärlden och den andre kompisen och det stärker barnets identitet.

Som atelierista och inom Reggio Emilia delar man inte på konst och vetenskap utan man ser det som att vi människor lär oss på olika sätt. Vi är alla intelligenta på vårt eget sätt och i olika sammanhang. Det gäller att kunna lyssna in barnen och läsa mellan raderna på de barn som till exempel inte har talet. När barnen får erfarenheter av till exempel bildskapande utvecklas barnets motoriska utveckling men även den kognitiva och identitetsskapande utvecklingen hos barnet.

Början på den egna skapande uppgiften 1 processen. (veckobrev vecka 40-41)

Början på den egna skapande uppgiften 1 processen.

Stina Braxell gav oss i uppgift att granska en lista över olika material, det var både tvådimensionella och tredimensionella material där vi även kan lägga till material som vi tycker ska finnas med på listan. Tanken är att vi ska kartlägga vilka material som vi känner oss bekanta och obekanta med. De materialen som vi inte känner oss bekanta med ska vi prova på. Ett av materialen på listan som jag inte har provat på så många gånger var metall vilket jag nu har börjat testa. Men det är många av materialen som jag inte har testat så det här är bara början.

Själva uppgiften.

Här är materiallistan som vi fått att granska.

Material: Metall

Min process i mötet med materialet: När jag skulle få tag på materialet fick jag använda mig av min personliga kontakt vilket var pappa. Han arbetar inom bygg och har tillgång till sådant material. Den enda gången som jag har prövat på metall var i åttonde klass i träslöjden. Då hade man dessutom mer maskiner till hjälp för att kunna hantera plåten på olika sätt. Det som jag nu hade tillgång till var olika långa plåtbitar, två plåtsaxar, en hammare, en fil, spik, tumstock och annat småplock som man kunde använda för att bearbeta plåten. Jag beslutade mig för att göra en korthållare. Det var bara att mäta och böja på plåten på två ställen sedan var den färdig. Med hjälp av en magnet kunde kortet sitta fast på plåten. Efter det ville jag göra en krona och till det momentet behövde jag en plåtsax, penna, hammare och spik. Med plåtsaxen klippte jag ut formen på kronan som jag ritat på plåten. Sedan gjorde jag mönster på kronan med hjälp av hammare och spik. Jag spikade även hål i plåten på flera ställen, dels för att kunna sätta ihop kronan med ståltråd och för att kunna trä i en tråd att knyta för halsen.

Hur påverkades jag av metallen? Jag blev påverkad på det viset att jag inte ville sluta att arbeta med det. Det var väldigt befriande att stå och banka med hammaren i plåten och känna att det faktiskt blev något. Något som slog mig var att jag ville ha fler hjälp material till att kunna arbeta mer flexibelt med plåten. Jag försökte att göra en ask men det var inte så lätt när man bara hade en hammare och tång som hjälp att böja plåten.

Vad väckte metallen för tankar hos mig? Tankar som jag fått efter att ha arbetat med metallen var att man kan göra så många olika saker utav metall. Man kan göra något mycket enkelt men också avancerade saker. Jag tror att jag ska fortsätta att klippa ut olika former i metallen och sedan med hjälp av hammaren göra en text på metallen. Man kan även rista in i plåten så att det blir som en tavla, det blir mitt nästa projekt.

Här är korthållaren

Korthållare med ett kort som hålls uppe med

hjälp av en magnet.

Några av verktygen som jag använde till att

bearbeta metallen (fil, tång och metallsax).

Början på kronan som jag tillverkat i metall.

Hålen som man ser på¨metallen har

jag slått i med hammaren och spiken.

Den färdiga kronan.

Nallen fick prova kronan.

Den misslyckade asken i metall.