Veckobrev v 38 Reflektioner utifrån föreläsningen med Tarja Häikiö

  

Häikiö tog på föreläsningen upp om vad en atelierista är och hur man kan arbeta inom Reggio Emilia. Någonting som jag tog till mig utifrån föreläsningen var att man inom Reggio Emilia och som atelierista arbetar utifrån barnens perspektiv och intressen. Det innebär att arbetssättet är föränderligt eftersom alla barngrupper ser olika ut och alla barn är olika och lär sig på olika sätt. Ett barn har 100 språk vilket man menar inom Reggio Emilia och då gäller det att atelieristan ser vilket språk som barnet är intresserad av för att kunna utvecklas. En del barn kommunicerar via musik andra via bild, rörelse, matematik eller drama. Atelieristans roll är bland annat att arbeta med konsten som medel i barnets utveckling. Det innefattar inte enbart bild utan alla de estetiska uttrycksformerna. Rummet den så kallade atelien som atelieristan skapar för barnen ska vara en plats för utforskande och experimenterande med olika material. Det är viktigt att barnen får olika sinneserfarenheter vilket de får genom att använda sig av skapande på olika sätt i atelien. Materialet i atelien bör vara varierande och föränderligt eftersom det är det som intresserar barnen som ska stå i fokus. Häikiö tog upp om något som jag tyckte var så bra och det var att allt material har olika alfabet, leran har ett alfabet, garnet ett annat. Det här fick mig att tänka på något som Braxell (2010, s. 53,54) tog upp om i boken skapande barn. Hon menar att vi människor oberoende av vilken ålder vi är i kan befinna oss i ett klotterstadie, det är inte bara små barn som är i det stadiet. Om du som människa har rikligt med erfarenheter av att arbeta med ett visst material som till exempel datorn, leran eller gipset så utvecklas du och kommer ifrån klotterstadiet snabbare. Vi är alla nybörjare och klottrare till en början innan vi har bekantat oss med materialet. Som atelierista är det viktigt att arbeta med isomorfisk perception vilket innebär att få barnen att förstå sin omvärld utifrån kontraster och olikheter genom sina sinnen. 

En annan viktig del som en atelierista har är att dokumentera barnens utveckling och veta vad som är syftet med dokumentationen och vem den vänder sig till. Det kan handla om att ta många kort och sedan välja ut de bilder som visar något specifikt om barnets utveckling. Det är vanligt att man som atelierista arbetar i olika projekt med barnen och skapar tydliga rum som får barnen intresserade av omvärlden. Det kan till exempel vara ett rymdrum, mönsterrum eller kanske ett djurrum som gör att barnen blir intresserade och där de utvecklas på alla plan. Speglar är centrala att använda i ett rum inom Reggio Emilia eftersom barnet får kontakt med sig själv, omvärlden och den andre kompisen och det stärker barnets identitet.

Som atelierista och inom Reggio Emilia delar man inte på konst och vetenskap utan man ser det som att vi människor lär oss på olika sätt. Vi är alla intelligenta på vårt eget sätt och i olika sammanhang. Det gäller att kunna lyssna in barnen och läsa mellan raderna på de barn som till exempel inte har talet. När barnen får erfarenheter av till exempel bildskapande utvecklas barnets motoriska utveckling men även den kognitiva och identitetsskapande utvecklingen hos barnet.