atelieristalinnéa: Egen skapande bilduppgift 2: Att måla med tusch på spegel. Linnéa Larsson 2012.

Egen skapande bilduppgift 2: Att måla med tusch på spegel. Linnéa Larsson 2012.

Vi har fått i uppgift att presentera ett material för de yngsta barnen som vi arbetar med på vår arbetsplats och vi ska utgå från cirkelmodellen. På avdelningen där jag arbetar är barnen mellan ett och tre år gamla och det var sammanlagt sju barn som fick prova på materialet. De yngsta barnen som fick prova på materialet var ett och ett halvt år och den äldsta var tre.

Presentation enligt cirkelmodellen.

Praktik- att erbjuda materialet

Under en samling som vi brukar ha på förmiddagarna presenterade jag materialet för barnen. Barnen fick knacka på en burk och i burken var det en spegel där de kunde se sig själva. Efter det tog jag fram en större spegel och målade av mig själv på spegeln med en tuschpenna, sedan tryckte jag ett blött papper mot spegeln där jag målat med tuschen. Efter några dagar fick barnen i olika omgångar prova på att måla med tusch på spegeln. Barnen fick sitta två och två och även tre gick bra. Tanken var att barnen skulle få prova på materialet och måla med tuschpennorna på sitt fria vis. Det skulle även vara roligt att se hur de samspelade med varandra och vad barnen intresserade sig mest för när det gällde att måla med pennorna på spegel. Mitt förhållningssätt var att låta barnen få leva ut och prova på materialet på sitt sätt.

Dokumentation – visa vad barnen gör.

Under tiden som barnen målade på spegeln valde jag att ta kort på processen. Det blev mest kort på det som barnen målat eftersom vi inte får lägga ut bilder på barnen. Utifrån dokumentationen kunde man avläsa att barnen var mycket intresserade och koncentrerade på det nya materialet. Resultatet efter att jag lagt ett blött papper på spegeln där barnen målat var mycket häftigt. Det blev som en blandning av vått i vått och marmorering.

Reflektion utifrån när barnen fick måla med tusch på spegel.

Barnen som var mellan två och tre år gamla älskade att måla på spegeln. De gav sig in i uppgiften med hull och hår och var inte rädda för att måla med pennorna. Självklart fick jag vara närvarande och hejda barnen när de började trycka med pennan för hårt mot spegeln då det kunde skada pennans spets. De yngsta barnen som var ett och ett halvt år var mer intresserade av att de överhuvudtaget fick använda sig utav en tuschpenna och valde att inspektera och undersöka pennan istället för att måla på spegeln med den. Om de valde att måla på spegeln gjorde de det med koncentration och försiktighet. Något som var spännande att se i allmänhet var att barnen hjälpte varandra och målade åt varandra. Det i sin tur medförde att det blev en konversation mellan barnen då samspel och språket kommer in i bilden. Barnen var inte rädda för att måla på varandras sidor av spegeln. Något som jag som pedagog upptäckte var att utifrån ett annorlunda material vågade barnen mera att ta för sig och de blev nyfikna på varandras sätt att hantera tuschen på spegeln. Spegeln medförde att barnen kunde sudda ut det som de målade med handen och det gjorde att bilden blev föränderlig. Det ställdes inte lika höga krav på att det skulle bli något som när man målar på ett papper.

När barnen kände att de var färdiga med motivet på spegeln blötte jag ett vanligt ritpapper och tryckte mot motivet på spegeln. Det medförde att barnen blev ännu mer ivriga till att fortsätta göra nya motiv på spegeln. När ett motiv var färdigtryckt fick barnen med hjälp av papper och vatten sudda bort det gamla motivet för att göra ett nytt konstverk. Det kändes som att barnen tyckte det var befriande att ett motiv kunde förändras eller försvinna bara på några sekunder. De tyckte även det var spännande att måla med tuschpennan där det hade blivit blött på spegeln. Men till skut upptäckte de att det inte gick så bra att måla med pennan då.

Barnen har vid flera tillfällen frågat om de får måla på spegel och då har de fått göra det. De har då fått måla fritt precis som vid det första tillfället, frågan är då hur man skulle kunna utveckla uppgiften mera.

Planering. Hur går man vidare i materialet?

Något som jag funderade över var att man kan gå vidare med materialet i små steg. När barnen har målat sitt motiv på spegeln kan man som pedagog välja att ta väldigt mycket vatten på pappret för att se vad som händer med motivet. Man kan också prova att se vad som händer om man inte tar något vatten alls på pappret. Det är viktigt att hela tiden inför barnen reflektera om vad som egentligen händer om man gör si eller så för att de ska bli medvetna om varför det blir som det blir. Något som vi inte provade på var att trycka på olika sorters papper med olika färg. Vad händer med färgen på pappret om det är en annan färg än vitt? Vad händer om det är ett mycket tunt papper? Jag tror det är viktigt att vara ännu mera tydlig inför barnen om vad som händer vilket jag ska ta till mig till nästa gång som vi målar på spegel. Att göra barnen medvetna om varje liten detalj och att vara ännu mer utmanande och ställa mer öppna frågor till dem efter att de skapat. En annan sak som barnen skulle kunna prova på är att de får måla mönster på spegeln. Att helt enkelt pendla mellan att få göra fria motiv eller motiv där de kan få måla av former på spegeln för att se vad som händer.

Här ritar barnen med Tuschpenna på en spegel som jag lagt på ett bord.Tuschpennorna som vi använde var Berol fine vilket egentligen är till för oss vuxna men det var de enda tuschpennorna som fungerade.

Här nedan kan man se resultatet över hur barnens konstverk blev när man tryckte ett vått papper mot motivet som blivit av tuschpennan på spegeln.